Samtidigt i Sverige
Sommaren 1942 Munkfors, Värmland
Eva är sex år och går redan i skolan. Hon, hennes mamma och storebror har flyttat till en egen lägenhet. Elsbeth arbetar i olika hushåll, undervisar i tyska, franska och matematik och ger fiollektioner. Pappa Gottfried har flyttats till ett annat läger i Frankrike, men han skriver fortfarande till dem.
Den 28 juli 1942 skrev Gottfried ett av sina många brev från det franska interneringslägret till familjen i Munkfors. Han skrev om hur han arbetade med att plantera tomater och majs. Han frågade om barnen växte mycket och hur de hade det med kläder. Han bad också Elsbeth ta nya kontakter för att han skulle kunna få arbete och därmed uppehållstillstånd. ”Man måste ju försöka allting”, skrev han.
Sedan slutade breven från Gottfried att komma. I december 1942 kom ett meddelande från franska Röda Korset: Herr Gottfried Israel har lämnat lägret med okänd destination tillsammans med många andra internerade.
Sommaren 1943 Göteborg
Lilo har inte hört från sina föräldrar på länge. Det kommer ett kort från farmor men hon är inte längre hemma i Berlin. Kortet är skickat från Theresienstadt.
”Min älskade Lilochen. Jag är glad att kunna meddela dig att jag är frisk och att jag mår bra. Du vet nog hur ofta mina tankar är hos dig. (…) Har du nyheter från dina föräldrar? Skriv till mig snart och varma hälsningar och kyssar från din farmor som älskar dig. Rosalie Jacks”
Lilos farmor var en av de äldre judar från Berlin som deporterades till Theresienstadt i nuvarande Tjeckien. Theresienstadt användes av nazisterna som mönsterläger och visades upp för omvärlden vid vissa tidpunkter. Trots det var levnadsförhållandena mycket dåliga. Många dog av svält och sjukdomar.
Sommaren 1943 var Lilo nitton år. Under åren 1943–1944 hade hon flera olika anställningar i textilbranschen innan hon sommaren 1945 fick arbete som husfru på restaurang Lorensberg och påbörjade en ny yrkesbana.
Våren 1942 Bondegatan, Stockholm
Walter fyller femtio år i mars 1942. Samma månad får de veta att Lillis föräldrar, Solomon och Frieda, har blivit deporterade från Berlin till Polen. Svenska myndigheter har gett föräldrarna inresetillstånd men just nu kan inte Solomon och Frieda resa till Sverige.
Lillis föräldrar, Frieda och Solomon Veisz, var två av de cirka 65 000 judar som deporterades från Berlin till getton och läger i Östeuropa under åren 1941 och 1942.
När paret Brünn fick veta att Lillis föräldrar skickats till Polen hoppades de fortfarande på att Frieda och Solomon skulle kunna använda sitt inresetillstånd längre fram. Walter skrev till svenska utrikesdepartementet och bad att få tillståndet förlängt.
Efter flytten till Stockholm hade Walter först olika anställningar som trädgårdsarbetare. Sedan fick han jobb som lagerbiträde i Sandbergs bokhandel på Humlegårdsgatan. Bokhandelns VD, Gunnar Josephson, var ordförande i Stockholms judiska församling. Året efter fick även Lilli arbete som kontorsbiträde på ett försäkringsbolag.